Vi som lokal intresseförening
(Vändburgs Framtid) bildad av fastboende och deltidsboende i syfte att bidra
till för bygden positiv utveckling av Vändburgs nya Hamn Storsudret vill lämna
nedanstående samrådssynpunkter på Regionens förslag till detaljplan, miljökonsekvens-beskrivning
och gestaltningsprogram för Storms 2:4 m.fl. (Vändburg Nya hamn).
Innehåll:
1.
Utgångspunkter
och grundläggande värderingar
2.
Förslag till
förändringar av detaljplanen
3.
Förslag till
detaljplan
4.
Miljökonsekvensbeskrivningen
5.
Påbörja en ny
utvecklingsprocess
1. Utgångspunkter
och grundläggande värderings
Vi vill inledningsvis slå fast att vi är för en varsam
utveckling av Vändburgs nya hamn som står i samklang med det omgivande
landskapet.
Däremot motsätter vi oss den storskaliga exploatering
som detaljplanen innebär. Vi anser dessutom att detaljplanen i sin nuvarande
utformning har sådana brister att den inte kan ligga till grund för fortsatt
planarbete.
Vi finner det vidare anmärkningsvärt att vi som enskilda
i våra synpunkter ska behöva lyfta fram såväl Regionens egna riktlinjer som de
allmänna intressen som kommer till utryck i lagar och föreskrifter och som
regionen uppenbarligen inte beaktat i detaljplanen.
2. Förslag
till förändringar av detaljplanen.
I detta avsnitt sammanfattar vi
de förändringar av planen som vi motiverar i nedanstående avsnitt.
- · Att en planbestämmelse tillfogas om att VA-system skall vara anlagda och slutbesiktade innan bygglov ges för första etappen.
- · Att arronderingen av LIS-området begränsas till att endast omfatta delar av fastighet Storms 2:4.
- · Att en planbestämmelse införs med innebörden att allemansrätten inom strandskyddet säkerställs bl. a genom att allmänheten har fri passage utmed kajer och stränder.
- · Att hamnanvändningen bl. a vad gäller fiske, nödhamn, sjöräddning och gästhamn säkerställs genom planbestämmelse.
- · Att de två skyddsvallarna inte bebyggs med hänsyn till pågående och framtida erosion.
- · Att inga bostäder eller byggnader för kombinerat boende och verksamhet byggs på kajerna med hänsyn till fiskets behov och till risken för översvämningar.
- · Att bostadshusen inte tillåts vara högre än 5 meter.
- · Att det 12 meter höga s.k. utsiktstornet utgår ur planen.
- · Att bestämmelser om minsta fastighetsaria (angivet med e4) utgår ur planen.
- · Att husen begränsas till ett antal som dels tar hänsyn till det unika omgivande landskapet dels inte står i strid med gällande riksintressen.
- · Att parkeringsplatserna intill vattenlinjen norr och söder om hamnen flyttas till annan plats.
Därutöver anser vi att stor
vikt måste tas till våra synpunkter och slutsatser i följande frågor
som också
förutsätts utredas mer seröst än vad som nu är fallet:
- - riksintresset och landskapsbilden
- - planens syfte
- - LIS-område och strandskydd
- - hamnens funktion som hamn
- - tillgänglighet och allemansrätt
- - trafik
- - erosion
- - översvämningsrisk
- - vatten och avlopp
- - bebyggelsens gestaltning
- - boendekvalitet
- - lek och rekreation
- - brandsäkerhet
- - fornlämningar
- - miljökonsekvenser
3 Förslaget
till detaljplan
3.1
Riksintresset och landskapsbilden
Hela det kustområde inom
vilket Vändburgs nya hamn är beläget är med hänsyn till sitt höga kultur- och
naturvärde skyddat som naturreservat enligt miljöbalken. Ett upphävande av
naturreservatet kräver mycket väl grundade motiveringar. Det kan ifrågasättas
om det nu tillgängliga materialet är tillräckligt för ett sådant beslut.
Planområdet är beläget inom
ett område, Austerum – Östra Storsudret, nr 66, som av Naturvårdsverket
utpekats vara av riksintresse för naturvården
på grund av sina unika naturvärden enligt 3 kap 6 par miljöbalken. Sådana
områden får enligt samma paragraf inte utsättas för åtgärder som innebär att
området påtagligt skadas. Även om själva kajområdet inte kan sägas ha de
naturvärden som avses med utpekandet är det ingen tvekan om att angränsande
kustavsnitt kommer att påverkas av den storskaliga exploateringen på ett sådant
sätt att dessa värden kommer att påtagligt skadas.
Vid samrådsmötet i Hamra
bygdegård redovisade en berörd sakägare en 3D-visualisering om den inverkan ett
genomförande skulle ha på landskapsbilden. Visualiseringen har tillställts Regionen.
Denna visualisering visar tydligt att ett genomförande av planen med det
planerade antalet, den tillåtna volymen och hus med den tillåtna höjden på nio
meter sammantaget på ett påtagligt och irreversibelt sätt påverkar
landskapsbilden. Planen strider därmed mot riksintresset och kan i sin
nuvarande utformning inte ligga till grund för regionens beslut.
Samhällets ambitioner att
skydda detta synnerligen värdefulla kustområde kom till tydligt uttryck i det
förbud som Länsstyrelsen utfärdade 1966, att inom Hamra och Vamlingbo socken
vidta åtgärder som i ”väsentlig mån kan skada landskapsbilden”. Denna s.k.
resolution fastställdes i ett beslut av Kungl. Maj:t i december 1967.
I ett expertutlåtande i
anslutning till resolutionen uttalades följande:
” Holm hällar och Hammarshage
hällar hör till de märkligaste naturbildningar som Gotland äger. Raukfälten och
de innanför dessa belägna strandvallssystemen är tillsammans med Lauters på
Fårö enastående i sitt slag inte bara på Gotland utan i hela Sverige”.
Vi finner det dessutom mycket
anmärkningsvärt att inget av dessa förhållanden behandlas i planen.
Detta innebär sammantaget att
den föreslagna detaljplanen inte kan ligga till grund för det fortsatta
planarbetet.
3.2 Planens syfte
Regionen säger att syftet med
planen är ”att skapa ett levande året-runt samhälle”. Det syftet måste rimligen
innebära att regionen strävar att åtminstone merparten av de ca 100 bostäder
som planeras ska vara för permanentboende.
Det skulle i så fall innebära att minst 150 personer skulle bo permanent
i detta nya året-runt samhälle.
Ett sådant levande året-runt
samhälle ställer självfallet krav på samhällsservice av olika slag. Det kan gälla allt från barnomsorg, hemtjänst
och kommunikationer. I detaljplanen lämnas ingen redovisning för vilken
samhällsservice regionen är beredd att tillhandahålla. Därtill kommer att en utbyggd
samhällsservice leder till ökade kostnader för Regionen. Inte heller detta
kommenteras.
Att skapa planmässiga
förutsättningar för ett så omfattande och helt nytt året-runt samhälle måste
självfallet grundas på ett stabilt underlag vad gäller möjligheterna att uppnå
syftet. Det krävs således en noggrann undersökning av efterfrågan på
permanentboende i en hamn på stort avstånd från närmsta servicecenter med
tillgång till mataffär etc. Någon sådan undersökning av efterfrågan har Regionen
inte gjort.
Det är vår slutsats att den
bärande idé som Regionen lagt till grund för detaljplanen – d.v.s. ett nytt
året-runt samhälle, - inte har den verklighets-förankring som krävs när Regionen
utövar sitt kommunala planmonopol. Risken är därmed stor att planen havererar
och att den både motverkar en önskvärd landsbygdsutveckling och ställer sig i
vägen för mer genomtänkta och realistiska utvecklingsalternativ.
3.3
LIS-område och Strandskydd
Regionen har i den fördjupade
översiktsplanen för Storsudret utpekat Vändburgs hamn som ett LIS-område. Nu
har man preciserat arronderingen till att inte bara omfatta delar av Storms 1:4
utan även delar av Långmyre 1:20.
Markanvisningstävlingen som
föregick utarbetandet av detaljplanen avsåg enbart Vändburgs hamn. I den
detaljplan som nu är ute på samråd har arronderingen utvidgas till att omfatta
delar av Långmyre 1:20. Starka skäl talar för att arronderingen begränsas till
att omfatta delar av fastighet 2:4.
Regionen har i den fördjupade
översiktsplanen angivit tre grundläggande utgångspunkter för hur man avsåg
tillämpa möjligheten att utpeka LIS-områden. Vart och ett av dessa utgångspunkter
kan sammanfattas i tre nyckelord.
Det första nyckelordet är
”verksamheter”. Tanken var att man till
LIS-områdena – i detta fall Vändburgs hamn – avsåg lokalisera verksamheter som
kan bidra till bygdens utveckling. Denna utgångspunkt har man frångått i
detaljplanen som i allt väsentligt avser bostäder och inte verksamheter.
Den andra utgångspunkten är
att främja turism och särskilt det rörliga friluftslivet. Även denna utgångspunkt har man frångått genom
att i stället låta permanentboende vara en central del av detaljplanen.
Den tredje utgångspunkten är
”småskalighet”. Även den utgångspunkten har man på ett eftertryckligt sätt
frångått. Man har valt en för platsen orimlig storskalighet genom att
möjliggöra byggandet av ca 100 hus, en s.k. ”centrumanläggning” på 550 kvm och
att anlägga 172 parkeringsplatser.
Naturrådsverket och Boverket
har i en handbok utgiven 2012 redovisat innehållet i och innebörden av
förarbetena till miljöbalkens bestämmelser om LIS-områden. Det framgår av denna
handbok att bestämmelserna om LIS i första hand avser byggnader med
verksamheter som utvecklar landsbygden. Den slutsats som kan dras är att
bestämmelserna för LIS-områden inte avser ett sådant storskaligt bostadsområde
som är aktuellt i detta fall.
Ett villkor för att godkänna
ett LIS-område är att den bebyggelse som föreslås ska ge ett positivt bidrag
till landsbygdsutvecklingen. Regionen påstår i detaljplanen: ”Om Vändburgs hamn
ges möjlighet att utvecklas i enlighet med parametrarna i
markanvisningstävlingen 2012 skulle detta sannolikt ge ett betydande bidrag i
ett landsbygdsutvecklingsperspektiv”. För det första kan man ifrågasätta i hur hög
utsträckning den föreslagna detaljplanen överensstämmer med parametrarna i
markanvisnings-tävlingen. För det andra och avgörande räcker det inte med att
regionen påstår att utvecklingseffekten blir positiv. Detta måste man på ett
övertygande sätt kunna visa i en heltäckande och objektiv analys. Någon sådan
analys redovisar Regionen inte. Därmed finns det inte heller laglig grund att
fastställa det föreslagna LIS-området som grund för att upphäva strandskyddet.
Slutsatsen av ovanstående är
att den föreslagna detaljplanen varken är förenlig med Regionens egna
utgångspunkter för LIS eller med de krav som miljöbalken ställer för LIS.
Eftersom det är angeläget att främja utvecklingen av både Vändburg och Hamra
socken i dess helhet är det motiverat att utpeka Vändburgs hamn som LIS-område,
men att en helt ny detaljplan som är förenlig med miljöbalken utarbetas.
3.4 Hamnen måste fungera som hamn
Det är viktigt att
säkerställa att hamnen kan fungera fullt ut som hamn även i fortsättningen. I
fastighetsmyndighetens beslut 1983 – 12-16 om Storms 2:4 sägs som skäl för
beslutet: ” Avstyckningen sker för hamnändamål i enlighet med vattendomstolens
dom 1982-07-14. Gotlands kommun har erhållit statsbidrag för utbyggnad av
hamnen”. Därtill kommer att den fördjupade översiktsplanen för Storsudret,
anger som en grundläggande princip att ” mark-och vattenområden ska användas
för de ändamål de är mest lämpade för.” Det är viktigt att i förslaget till
detaljplan och kommande fastighetsbildning tydliggöra och säkerställa att ”hamnändamål
” även fortsättningsvis ska vara fastighetens ändamål.
Vändburgs hamn är utpekat som
av riksintresse för fisket. Idag bedrivs
enbart ett begränsat fiske. Hamnen har till följd av sin unika konstruktion en
livslängd som med all sannolikhet är mer än 30 år. Med hänsyn till Sveriges och
övriga EU- länders ansträngningar att återställa fisket i Östersjön kan
Vändburgs hamn inom denna tidsperiod mycket väl bli en lika betydelsefull fiskehamn
som på 1980-talet. Innebörden av ”riksintresset för fisket” är att inga
åtgärder får vidtas i hamnen som ”försvårar heller förhindrar” fisket. Av detta
skäl bör inga bostadshus eller byggnader för kombinerat boende och verksamhet
tillåtas på kajerna.
Hamnen är genom sitt
djupgående och strategiska läge av stor betydelse som nödhamn för hela södra
Östersjöområdet. Detsamma gäller möjligheterna till bunkring av diesel. Hamnen
är vidare av vital betydelse som bas för sjöräddningen. Hamnen rymmer också en
för östra Storsudret viktig landningsplats för räddningshelikopter. Det går
inte heller att utesluta att hamnen i en säkerhetspolitisk krissituation kan
vara av betydelse för försvaret. Det är av största vikt att det i detaljplanen
införs tydliga bestämmelser som säkerställer att hamnen fortsättningsvis kan
fungera som nödhamn, bas för sjöräddningen, bunkringsplats och landningsplats
för räddningshelikopter.
Hamnen är idag en uppskattad
gästhamn och har med utbyggd service potential att attrahera än fler gästande
båtar. Gästande båtar får anses omfattas av det riksintresse för det rörliga
friluftslivet som gäller för kusterna runt Storsudret. Det bör därför i
detaljplanen införas en bestämmelse som tydligt säkerställer att gästande båtar
i full omfattning även fortsättningsvis ska ges plats i hamnen.
3.5 Tillgänglighet och allemansrätten
Hamnen måste vara öppen för
alla även i fortsättningen. Den storskaliga exploateringen med privatägda hus
intill kajerna kommer att leda till att allmänheten i praktiken stängs ute och
inte känner sig välkommen. Resultatet kommer att bli den privatisering som Regionen
säger sig vilja undvika.
Regionen har inte heller
redovisat hur området ska göras attraktivt och till-gängligt för personer med
funktionsnedsättning. En sådan redovisning måste göras innan detaljplanen
fastställs.
Tillgängligheten gäller också
möjligheten för berörda markägare och lantbrukare att med traktorer och
jordbruksmaskiner kunna ta sig till sina ägor och till husbehovstäkten. I det
köpeavtal som ingicks mellan markägare och kommunen 1982 sägs: ” Skifteslaget
har rätt att som hittills bruka befintlig väg över det försålda området”. Denna tillgänglighet måste även
fortsättningsvis garanteras.
Regionen säger att tillgängligheten
till kajer och offentliga platser ska säkerställas genom avtal och eller
servitut. Enligt PBL ska huvudmannaskapet för vägar och allmän plats redovisas
och motiveras om det inte följer normalordningen med kommunalt sådant. Det kan
antas att det i planen är fråga om enskilt huvudmannaskap. Det finns dock inte
redovisat på det sätt som PBL kräver i 4:17. Bland annat ska särskilda skäl anges
för avsteg från huvudprincipen.
Det är dessutom tveksamt om
det föreslagna huvudmannaskapet håller för en rättslig prövning med tanke på
att allemansrätten för fri passage ska säkerhetsställas samtidigt som en
omfattande bostadsbebyggelse kommer till. Regionen bör därför begränsa
markanvisningen till de ytor i hamnen som tillämpar sig för bebyggelse och
kvarstå som huvudman för vägen, kajerna, skyddsvallarna och vågbrytaren.
Därtill kommer att
strandskyddet måste säkerställa fri passage utmed kajer och stränder utan att
besökare upplever att man träder hemfridszonen för när. Det innebär att det
skall finnas ett avstånd på minst 10 meter mellan tomt och strandkant.
3.6 Trafik
Regionen skriver i
miljökonsekvensbeskrivningen: ” i dagsläget är trafiken till den nedlagda
hamnen i stort sätt obefintlig.” Det stämmer inte med de verkliga förhållandena.
Och vad Regionen menar med att hamnen är ”nedlagd” är fullständigt obegripligt.
Man skriver också att all
tung trafik till hamnen ” i stort sett upphört”. Detta är inte heller en
korrekt beskrivning. Bygdens lantbrukare och markägare använder vägen för att
med traktorer och jordbruksmaskiner ta sig till odlad åkermark och
husbehovstäkten.
Under senare år har antalet
bilburna besökare som använder hamnens parkerings-plats eller fortsätter ut mot
Hammars hage hällar ökat mycket kraftigt. Merparten av dessa är bofasta
gotlänningar från andra delar av ön som på detta sätt tar till vara de
möjligheter som riksintresset för det rörliga friluftslivet ger. Den
storskaliga exploateringen med sammanlagt 170 parkeringsplatser kommer
självfallet att generera mycket trafik. Det kan komma att röra sig uppåt
500-1000 ”fordons passager” per dag fram och tillbaka till hamnen. Regionens
påstående i miljökonsekvensbeskrivningen att den förväntade trafikökningen inte
leder till några betydande negativa miljöeffekter är varken underbyggt eller
trovärdigt.
De vägar som från länsväg 504
leder ner till hamnen är i sin första sträckning mycket smal, 3.7 meter. Den
smala vägen tillåter inte att två bilar möts. Det innebär att
trafiksäkerhetsproblem av olika slag kommer att uppstå. Till detta kommer att
länsväg 504 genom Vändburg är mycket hårt trafikerad och har en skarp kurva med
mycket dålig sikt. Regionen har inte visat att det befintliga vägnätet är
sådant att det på ett trafiksäkert sätt klarar av den förväntade
trafikökningen.
3.7 Erosion
Såväl de två skyddsvallarna
som vågbrytaren i södra delen av hamnen är utsatt för erosion. Denna erosion
har pågått ända sedan hamnen byggdes för 30 år sedan. Erosionen kommer också
att påskyndas av den förväntade höjningen av havsytenivån. Enligt uppgift från
sakkunniga har erosionen haft så stor inverkan både på skyddsvallar och
vågbrytare att kostsamma förstärkningsåtgärder kommer att behövas inom en snar
framtid. Det är därför viktigt att det i ett särskilt avtal mellan Regionen och
exploatören klargörs vem som har ansvaret för en sådan förstärkning av
vågbrytaren och skyddsvallarna.
Regionen är enligt PBL
skyldig att pröva om lokaliseringen av bebyggelse är lämplig med hänsyn till
nuvarande och framtida erosion. Hamnen har genom sin unika konstruktion en
fortsatt livslängd på minst 30 år. Bedömningen av den fortgående erosionens
konsekvens måste därför omfatta ett sådant långt tidsperspektiv. Riskerna av
den förväntade erosionen under denna tidsperiod är sådana att de föreslagna
bostäderna på de två skyddsvallarna inte kan tillåtas och måste utgå ur
detaljplanen.
3.8 Översvämningsrisk
Regionen har en styrande
riktlinje att bostadshus bara får byggas 2 meter över havsytan. Det pågår ett
arbete vid statliga myndigheter som syftar till att utfärda för kommuner
tvingande bestämmelser.
Översvämningar i Vändburgs
hamn är redan idag än realitet. Kajerna ställs under vatten i samband med ostliga
stormar inte minst vintertid, ofta i en sådan omfattning att stora mängder
sjögräs blir liggande kvar när vattnet dragit sig undan. Förslaget till
detaljplan innehåller trots 2-meters regeln och de återkommande
översvämningarna bostadshus på kajerna. Den omständigheten att bottenvåningen
på husen sägs avse ”verksamheter” framstår som en formalistisk förevändning att
kringgå 2-meters regeln.
De föreslagna husen är de
facto bostadshus och måste utgå ur detaljplanen.
3.9 Vatten och
avlopp
Vatten och avlopp ska enligt
Regionen lösas genom att den nya fastigheten bygger egen avsaltnings verk och
reningsverk. Det finns dock inte angivet
på plankartan var dessa anläggningar ska placeras. Vilken kapacitet verken
förväntas få och mer konkret hur verken ska utformas anges inte heller. I
stället hänvisas i allmänna ordalag till en utredning som handhas av miljö-och
hälsoskyddsförvaltningen. Det innebär att varken sakägare eller berörda
fastighetsägare på nuvarande stadium i planeringsprocessen kan bedöma regionens
påstående: ”oavsett detaljerna i utformningen så bedöms vatten och avlopp att
kunna lösas på platsen.” Det går inte
heller att bedöma i vad mån utsläppet av avloppsvatten kommer att ytterligare
öka på övergödningen av Östersjön.
Regionen säger att
försörjningen av dricksvatten kommer att kräva att man också använder en
befintlig brunn. Någon sådan brunn finns inte inom den planerade fastigheten.
Den brunn som åsyftas är förmodligen den som ligger i Vändburgs gamla hamn. Den
förser alla bodar i gamla hamnen med vatten och dessutom en närliggande
fastighet med en omfattande verksamhet samt permanentboende. Regionen redovisar inte någon bedömning av
huruvida denna brunn har den kapacitet som krävs för att fungera som ”reservförsörjning”
utan att det negativt inverkar på dem som idag är beroende av brunnen för sin
vattenförsörjning.
Alla dessa obesvarade frågor
står i skarp kontrast till regionens bestämda utgångspunkt: ”Planen är endast
möjlig att genomföra förutsatt att man kan lösa vatten och avlopp på ett
långsiktigt godtagbart vis”. Regionen har också angett att vatten och avloppsverken
ska vara byggda och slutbesiktade innan bygglov ges för den första
utbyggnadsetappen. Detta villkor måste också slås fast i en uttrycklig
planbestämmelse.
Ovanstående synpunkter och
slutsatser bygger på det underlag som redovisats i förslaget till detaljplan
och i miljökonsekvensbeskrivningen. Vid samrådsmötet i Hamra bygdegård
informerade byggnadsnämndens ordförande Bo Björkman att man tvärtemot tidigare
uttalande överväger att ansluta hamnen till det kommunala VA-nätet. Med hänsyn
till att en finansiering för att ersätta VA-verket i Burgsvik finns först 2017,
framstår det som mycket oklart när en utveckling av Vändburgs hamn kan
påbörjas. En sådan lösning förtar inte heller kravet att en anslutning till Regionens
VA-system måste vara genomförd innan beslut tas om en detaljplan för Vändburgs
hamn.
Då planen förutsätter enskilt
huvudmannaskap för vatten och avlopp finns det skäl att Regionen genom avtal
garderar sig i det fall exploatören och senare förmodligen en
samfällighetsförening inte klarar av driften av anläggningarna. Det är mycket
som talar för att Regionen i annat fall enligt lagen om allmänna
vattentjänster, måste träda in och driva anläggningarna med kommunalt
huvudmannaskap, vilket skulle medföra stora kostnader för Regionen.
3.10 Bebyggelsens gestaltning
Regionen uttalade i
anslutning till förslaget till fördjupad översiktsplan för Storsudret att bebyggelsen
ska utformas enligt gotländsk bebyggelsekultur. Samma grundtanke anges i
kriterierna för markanvisningstävlingen där man slår fast att bebyggelsen ska
”ta sin avstamp i gotländsk historia och kultur”.
I Regionens utvärdering av
det tävlingsförslag som ligger till grund för det nu presenterade
detaljplaneförslaget säger Regionens egna experter att det har en ”urban
struktur med stora volymer som kan verka främmande i landskapsbilden” och att
”konceptet upplevs som urbant med referenser till Visby och utan referens till
traditionella fiskelägen/kustmiljöer på Gotland”.
Förslaget till
gestaltningsprogram lever inte upp till regionens kriterier och det går inte
heller att peka på någon befintlig gotländsk kustby som är av den karaktär som
gestaltningsprogrammet föreslår. Man kan förvänta sig att regionen följer sina
egna kriterier för gestaltningen och beaktar sina egna experters utlåtande. Det
måste få till följd att antalet hus kraftigt minskas, att byggnads-volymerna
begränsas och att 9 meter höga hus inte tillåts. Det finns således all
anledning för regionen att utnyttja sitt planmonopol för att säkerställa sina
ursprungliga ambitioner.
3.11 Boendekvalitet
En viss ”intimitet”
kännetecknar många av de gotländska fiskelägena, men har i förslaget drivits så
långt att den är helt främmande på denna plats. Den täthet och omfattning som
redovisas, i kombination med den föreslagna hushöjden på 9 meter, innebär
dåliga invändiga ljusförhållanden i en stor del av bostäderna.
Tätheten innebär också att de
boende måsta vara extremt toleranta vad gäller ljudstörningarna och okänsliga
för insyn från grannarna – en innerstads-problematik exporterad till Vändburg.
Utformningen bäddar för stor irritation, inte minst mellan lediga sommarboende
och året-runt boende.
Möjligheterna till
inbjudande, soliga uteplatser är starkt begränsad för många av bostäderna.
Solen når på många ställen av allt att döma inte ned till marken. En sol studie
måste göras för att pröva förlagets hållbarhet.
Gestaltningsprogrammet har
sådana brister vad avser boendekvalitet att det i grunden måste omprövas.
3.12 Lek och rekreation
Med den utformning
detaljplanen föreslås få kommer med all sannolikhet ett stort antal barn att
dagligen vistas i hamnen. Trygga ytor för lek och rekreation finns inte
redovisade i förslaget. Det finns stora risker att barn av oaktsamhet faller
ner i hamnbassängen. Regionen bör i den fortsatta planeringsprocessen noga
pröva hur säkerheten för barn på bästa sätt kan säkerställas.
3.13
Brandsäkerhet
I detaljplanen sägs det
självklara att gällande riktlinjer för brandsäkerhet måste uppfyllas. Trots
detta innehåller planen lösningar som är tveksamma från brandsäkerhetssynpunkt.
Vissa av gränderna är t.ex. smalare än två meter. Tätheten mellan husen innebär
att man antingen inte kan ha fönster på många av fasaderna eller tvingas till
dyrbara brandklassade fönster som inte går att öppna. Detta understryker
behovet av en noggrann genomgång av planen från ett brandsäkerhetsperspektiv
innan nästa steg tas i planeringsprocessen.
3.14 Fornlämningar
Alldeles i anslutning till den
föreslagna parkeringsplatsen i södra delen av hamnen finns en fornlämning
vilket också är markerat på lantmäteriets karta. Om detaljplanen genomförs i
sin nuvarande utformning bör denna s.k. kungsgrav först bli föremål för en
arkeologisk utgrävning.
4. Miljökonsekvensbeskrivningen
Miljökonsekvensbeskrivningen
är ett märkligt dokument. Man kan karaktärisera den på följande sätt:
Det går att bygga drygt 100
hus och ge 300 -400 personer möjlighet att bo där och röra sig i det unika
kustområdet med skyddsvärda raukar och anlägga 172 parkeringsplatser med
åtföljande trafikökning – och allt detta utan att det egentligen påverkar unika
natur- och miljövärden.
Regionen når denna slutsats
genom ett i många avseenden osakligt angreppssätt:
a.
Man avgränsar sig
till hamnen och bortser helt från omgivningen med raukar, strandängar, särskilt
skyddade badstränder både norr och söder om hamnen samt ett naturreservat söder
om hamnen.
b.
Man gör
påståenden utan att underbygga dem med fakta och analyser. Det gäller t ex.
effekterna av den ökade trafiken.
c.
Man tömmer ord på
sitt innehåll. Man säger t ex. ” att stor hänsyn tas till den landskapsbild som
finns”. Samtidigt vill man bygga 9 meter höga hus i 3 våningar vilket påtagligt
och irreversibelt förändrar landskapsbilden.
d.
Man skjuter
nyckelfrågor på framtiden. Man hänvisar den avgörande VA-frågan till en
framtida utredning och lämnar därmed frågan om i hur hög grad utsläppet av
avlopp ytterligare ökar Östersjöns övergödning.
Miljökonsekvensbeskrivningen är således så bristfällig
att den inte kan ligga till grund för Regionens slutsats: ”Detaljplaneförslaget
innebär inga negativa konsekvenser för natur, kultur och riks-intressen”. En ny
miljökonsekvens-beskrivning baserad på sakliga och objektiva utredningar bör
tas fram och redovisas innan nästa steg tas i planeringsprocessen.
6. Påbörja en ny utvecklingsprocess
Förslaget till detaljplan
bygger på en i långa stycken bristande verklighets-förankring och står i vägen
för en mer realistisk och för bygden mer gynnsam utveckling. Arbetet med den
föreslagna detaljplanen bör därför avbrytas och en ny öppen process för hur
hamnen kan utvecklas bör inledas.
Utgångspunkten för denna nya
process bör vara att Regionen på kort sikt inte ska sälja hamnen. I stället bör
Regionen ta ett helt nytt grepp och ställa sig i spetsen för en dialog med
entreprenörer inte bara på Storsudret utan på hela Gotland. Målet bör vara att
etablera verksamheter i hamnen som kan ge nya året-runt jobb.
Denna dialog bör utgå från
att hamnen även i fortsättningen bör fungera som hamn. Men det räcker
självfallet inte. Det behövs verksamheter som ger nya arbeten året runt. Att
spåra upp och stimulera sådana verksamheter att etablera sig i hamnen är
uppgiften för den nya utvecklingsprocess som Regionen bör gå i spetsen för. Det
är bara genom ett tillskott av nya arbetstillfällen som Storsudret kan
utvecklas.
Hamra den 30 september 2014
…………………………………………..
Jan Bergwall
Styrelseordförande
Föreningen Vändburgs Framtid
Adress:
Hamra Suders 197
623 32 BURGSVIK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.